Aktuellt 2013

25—28 april 2013: Bornholm 2013

Jag, Rasmus, Jocke, Fredrik och Thomas fick en flygande start på vårt 4-dagarsfiske på Bornholm, då den sistnämnda redan i tredje kastet hojtade till att nu var det fast fisk! Det var en halvmetersblänkare (foto) som i mycket självuppoffrande stil välkomnade Thomas till Bornholm genom att gapa över hans olivgröna Magnus.

Nu behövdes bara ytterligare en fisk till den planerade fisksoppan, som vi redan hade inhandlat övriga ingredienser till men det skulle ju vara snabbt fixat tänkte vi, för här var det tydligen bara att hiva i och veva in en öring efter öring. Det gällde bara att försöka hejda sig så man inte klubbade fler fiskar än man orkade äta!

Men..., hybrisen la sig snart för det blev inga fler hugg under premiärdagen, bortsett från de hugg vi själva utdelade på de korvar vi grillade över öppen eld i skymningen och sköljde ner med med ett par kalla. Dejligt!

Dag 2 säkrade Jocke att det skulle bli lagom mycket fisk i fisksoppan då han tog en mindre blankfisk (foto). Strax därefter returnerade Rasmus en mindre besa (foto) och hade därefter en efterföljare hela vägen in till spötoppen, som uppenbarligen hade beslutsångest över huruvida en spädgris (Pattegris) var något som den vågade gapa över eller ej. De föregående 2 öringarna hade desto lättare för att fatta beslutet att rosa och stort helt säkert skulle smaka smaskens. All heder åt efterföljaren säger jag! Ett klockrent exempel på "survival of the fittest" a´la Darwin!

Själv fiskade jag med mer diskreta flugor i det relativt klara vattnet och kanske var det därför jag blev utan fisk, vem vet. "Sillen" från senast (se 21 april nedan), som numera, i brist på fantasi och bättre alternativ, går under det lika fantasilösa men mer korrekta namnet "Tobisen", fick en hel del simtid och kändes helt rätt, speciellt med tanke på att Jockes öring hade flera tobisar i magen.

Dag 3 inledde vi runt lunchtid i solgass och helt spegelblankt vatten och det dröjde inte många minuter innan jag kände mig rastlös och bestämde mig för att ge mig iväg på en egen liten  utflykt, i jakt på bättre förutsättningar. Färden gick från nordvästra hörnet av ön söderöver ner till Sorthat, där jag för övrigt hade varit på en blixtvisit föregående dag och bestämt mig för att stället var värt ett återbesök. Den där "Lystfisker Guiden" som till exempel kan inhandlas på Sport Dres i Rönne är inte helt fel att ha med sig i ryggsäcken. Den gör det hela nästan för enkelt...

Av någon anledning var det nu knepigare att vada ut till revet i Sorthat än föregående dag, på grund av att vattnet eventuellt var något högre eller så vadade jag helt enkelt enkelt ut på fel ställe. Men det där var funderingar som dök upp i skallen på mig först när det var några sekunder för sent...  Sekunderna innan jag tog det där sista ödesdigra steget funderade jag mest på att det gick ju bra föregående dag så det skulle det så klart göra idag också.

Den överoptimistiska attityden kostade mig ett par liter vatten i vadarna och en badad tillika stendöd mobiltelefon. Kallt som fasen var det också och inget hugg blev det heller ute på revet, när jag efter många om och men lyckades ta mig ut, trots att vinden nu hade tagit fart och det skvalpade på fint. Hade bara fattats att jag hade doppat mig ytterligare en gång när jag skulle in till land igen, något som säkert skulle roat åskådarna som nyfiket följde min djupvadning från stranden!

Senare på kvällen, efter ytterligare en korvgrillning, fick även jag och Fredrik det stora nöjet att känna på spöböj och därmed hade samtliga 5 fiskare nu en pinne i protokollet. Det var besor båda två, vilket vad gäller min firre tydligt framgår av denna film medan det i Fredriks fall framgår betydligt mindre tydligt av detta foto. Jag såg inte fisken live men det är ju helt klart en mycket fin öring, som för övrigt gapade över en Pattegris. I mitt fall var det "Tobisen" som slog till!

Fjärde tillika sista dagen gick även den helt i fiskets tecken eftersom vi hade bokat hemfärd så sent som 18.30 från Rönne. Men trots att vi fiskade på långt in på sena eftermiddagen var det ingen som lyckades få till ytterligare en pinne i protokollet. 

Fångstmässigt summeras Bornholm 2013 till 5 fiskar, det vill säga vi fick varsin fisk på 4 dagars fiske. Det är väl inget direkt sensationellt dåligt resultat jämfört med våra tidigare Bornholm-fisken, men med tanke på att vi nu fiskade i nära på optimala förhållanden så kan man inte vara annat än förvånad! Vi hade västliga måttliga vindar samtliga dagar vilket möjliggjorde fiske i pålandssjö och vattnet var cirka 7 grader svalt. Mycket bättre än så blir det inte!

Men fiske är ju så mycket annat än att fånga fisk...., i synnerhet på undersköna Bornholm!  Därför blir det alldeles säkert ett Bornholm 2014 nästa år, då vi hoppas att även Rikard, Klas, Magnus och Peter kan hänga med, eftersom de i år hade tvingats tacka nej av olika anledningar. Skitfiske!

/Johan Häkkinen, onsdagen den 15 maj

 

21 april 2013: "Sillen" slår till!

Harry ringde här om dagen och berättade att "sillen gick till" och att han på sina stora silverblanka drag hade tagit flera fina blänkare, den största på härliga 4 kg. Jag vill också ha en feting tänkte jag men jag ville inte fånga den på drag! I höstas hade jag nämligen bestämt mig, efter en liten incident på kusten, att nu fick det vara nog med mitt dragfiskande. Utan att gå in på alla detaljer så kan jag avslöja att det handlade om en tappad fullproppad dragask som studsade på en sten varpå locket flög upp och innehållet hamnade på havets botten på dryga meterns djup. Det var skymning, vågorna var höga och ... nog om det.

Samtidigt som jag tänkte tanken "gärna en feting men inte på drag" så insåg jag att det i min ask inte fanns något "sillikt" men desto mer "spigglikt" men det duger ju inte alls åt den sillätare jag hade tänkt fånga. Nu var goda råd dyra. 

Jag googlade på "sillimitation fluga" och fick en del intressanta träffar men längre än så kom jag inte eftersom jag inte hade de supermoderna syntetiska materialen som krävdes. Nej, det fick istället bli devisen "man tager vad man haver" vilket i mitt fall betydde bucktail, vilket trots sin styvhet skulle duga bra eftersom jag tänkte mig en vinge av dryga decimeters längd. För att en vinge av den längden ska behålla sin form och inte kollapsa i blött tillstånd så krävs det en viss styvhet, därför var jag helnöjd med mitt val.

Trots materialets styvhet förväntade jag mig problem med att den långa vingen skulle trassla in sig i krokböjen, vilket ju mer eller mindre alltid är ett bekymmer då vingen är längre än kroken. Det problemet tänkte jag försöka lösa genom att binda in en rejäl bunt med vit bucktail på undersidan av kroken, vilket samtidigt som det täpper till glappet mellan krokspetsen och krokskaftet, även imiterar sillens vita mage på ett bra sätt. En tanke så god som någon.

Den första "Sillen" hade snart sett dagens ljus och jag blev så nöjd med den att jag genast band en till. Fiskesuget stegrades nu allt mer så nu gällde det att genast hitta en lämplig dag för "Sillen" att provsimma, för teori är ju en sak och praktik är en helt annan. Frågorna som krävde svar var få och uppenbara: Skulle sillätarna gilla "Sillen" och, minst lika viktigt, skulle trasselskyddet i krokböjen funka.

Prognosen skvallrade om att söndagen såg lovande ut med utlovat solsken och en måttlig syd-/sydostlig vind. Perfekt! Den ultimata fiskeplanen började så sakteliga ta sig form i mitt fisketokiga inre. Planen gick i korthet ut på att stiga upp innan tuppen, köra upp till Karlshamn och därefter fiska sig hemåt mot Kristianstad under hela långa dagen. En heldag på kusten helt enkelt. Underbart.

Jodå, jag lyckades släpa mig upp ur sängen nästan innan jag hade lagt mig kändes det som och därmed var planen på god väg att förverkligas. Och när sen "Sillen" tog sitt premiärdopp redan innan soluppgången på  kusten utanför Karlshamn, så var planen sjösatt och ostoppbar. Det var för övrigt en frostig morgon och i vattnet var det bara 4 grader svalt. Snart nog kom dock solen smygande och gav en aning om vad som komma skulle.

"Sillen" simmade som en gud och vingen trasslade ingenting och skulle så inte göra enda gång under hela långa dagen! Med sin långa vinge och stora epoxyskalle fick flugan en nästan jiggliknande gång i vattnet och det kändes helt rätt. Nu gällde bara att hitta en sillätare.....

Framåt lunchtid hade fiskeplanen fört mig ner till Listerlandet där jag njöt av att fiska den ena platsen finare än den andra och nu i förutsättningar så nära det optimala man kan önska: Sol och ett perfekt pålandsskvalp och en klart påtaglig "ytvatteneffekt" som nu hade mer än dubblat morgonens svala 4 grader. "Sillen" var nu rejält sugen på att fånga en öring. Trots att den hittills inte hade hittat någon öring så var mitt förtroende för den orubbat, det handlade bara om att den skulle hamna framför nosen på en sillätare så skulle saken vara biff.

Det blev sen eftermiddag och ännu ingen öring... Mycket märkligt, ärligt talat! April månad och finfina förutsättningar men inte ett liv. Jag hade lovat vara hemma klockan 5 och det kändes som att tiden rann ifrån mig och "Sillen"... Ett sista stopp på vägen hem skulle jag dock hinna med, åtminstone ett "halvt"!

Schmack! Vilket underbart och smått chockartat hugg! För visst är det så att hur mycket man än tror på det man sysslar med så är man ju inte direkt på helspänn efter att inte ha sett skymten av en fisk under hela dagen. Det stenhårda hugget följdes omgående av ett par hopp, varefter det mest var dragkamp med undantag för ytterligare några hopp. I håven hamnade till slut 3,7 kg blankt, i dubbel bemärkelse. En bild säger mer än tusen ord och en film säger mer än tusen bilder.

F=?. Jag glömde mäta öringen! Det skyller jag på min son och dotter som assisterade mig vid rensningen, vilket bidrog till ett härligt men likväl ett totalt kaos. Det var först efter att jag kapat såväl huvudet som stjärten och var inne på 4--5 kotletten som det slog mig att jag faktiskt aldrig fällde ut den där tumstocken som jag var ute och hämtade i snickarboden... Nåja, det kan kvitta, men ska man försöka uppskatta F-värdet så tror jag det låg på 1,10 kanske 1,15.

I magen hade öringen en ljusgrå räka, en spigg och 10-talet mindre tobisar. Det var först då det gick upp för mig att det var en "Tobis" jag hade fiskat med och inte en "Sill"! Här ser du den största tobisen tillsammans med "Sillen", som jag bestämt tror jag måste byta namn på till något mer passande.

Det var en finfin premiäröring den numera tillfälligt namnlösa flugan bjöd på och det var dessutom årets första öring för mig. En schysst om än något sen start! Skitfiske!

/Johan Häkkinen, tisdagen den 23 april

 

1 januari 2013: Premiär!

Ja, då var man igång igen med spöviftandet — underbart! Det blev några härliga timmar på kusten på nyårsdagen i ett väder som var klart bättre än vad som hade utlovats.  Jag var inställd på att pinas av såväl regn som blåst men det blev inte mycket av det, utan det var njutbart  hela vägen. Efter jag hade vevat in dagens sista kast kunde jag dock konstatera att det saknades en silverblank stor bit i mitt fiskepussel, men vad fasen,  den hittar jag säkert en annan dag!

/Johan Häkkinen, onsdagen den 2 januari

 

--------------------------------------------------------------------------------

Tidigare års aktuella händelser hittar du under Fiskerapporten