7 augusti 2006 : Rapport från Lappland                  [föregående]    [nästa]

Tillsammans med goda vänner/grannar bestämdes i våras att styra den gemensamma semesterkosan till Vilhelmina denna sommar. Anledningen är att granntjejen kommer därifrån. När hon sen berättar att de har en stuga i fjällen och hennes far och bror är fisketokiga kunde jag givetvis inte låta bli att smyga ner flugspöt och vadarna i takboxen för att åtminstone någon natt kunna komma ut och jaga lite lappländsk öring. 

Efter ett par dagar med bad och gäddsafari (!) i Vojmsjön med familjeinslag av fiske (lärde min tvååring att fiska med haspelspö – ”jag kan själv, pappa – jag är så van…”) bar sen kosan av mot mer bekanta vatten för en del av övriga Lustfiskare (Peter och Lukas), nämligen Kultsjön, som rinner mellan Kultsjön och Malgomaj i södra Lappland, skuggad av Norra Borgafjället och Marsfjället.

Kunde inte hålla mig särskilt länge, fiskekort inhandlades och efter nattning av barnen och visst frustrerat letande efter rullen stod jag på plats vid Gaskeliteforsen vid 22-tiden på kvällen. Olof Grönlund (grannens pappa) hade tipsat mig om några bra platser. Efter några ruskigt rostiga inledningskast började så sakteliga ryggmärgen vakna. Har väl skrämt bort varenda öring under tiden hann jag tänka då det small till 20 meter nedströms på ”guldkulan” (förtyngd Harörenymf). Några fantastiska hopp och tjurrusningar senare låg en knapp halvkilosfisk i håvmaskorna. En riktig fajter trots sin ringa storlek, oerhört vackert tecknad. Då den höll minimimåttet fick den ett dunk av knivskaftet i huvet. Magen innehöll mest nattsländelarver.

Varför ta upp en sån liten fisk kan man undra? Till saken hör att min sambo börjat tvivla på min förmåga att fiska, då jag gång efter annan kommit hem från en hel helg i Blekinge eller Bornholm eller var vi nu har varit utan att kunna visa upp någon fångst, men nu skulle hon få se… Kvällen vid forsen fortsatte med en handfull småöringar men utan kontakt med större fisk. En kusin till nämnda Olof som jag pratade med hade kvällen innan tagit en på 1,9 kg, och Olof själv har tagit fisk på upp till tre kg på platsen. I den uppströms belägna Bieliteforsen hade  nämnda kusin samma kväll sett stora nymfande öringar – dock utom kasthåll – på säkert fyra–fem kilo.

Dagen därpå gjorde vi en utflykt upp på kalfjället och Stekenjokk, ett otroligt vackert fjällområde där vägen från Kultsjödalen kommer upp på kalfjället och går in i Jämtland till Stora Blåsjön och Gäddede. Vi stannade bl a och badade vid Gaustafallet – i mitt tycke världens finaste badplats. Ett litet sel i älven 100 meter uppströms det maffiga vattenfallet, med kristallklart vatten som faktiskt höll ca 20 grader.

På kvällen var även Olof på plats, småfisk i mängder tog vi men inget över minimimåttet. Återväxten verkar dock vara god! Vid midnatt small det dock till och efter fem minuters hoppande och rusande låg en fet och välvuxen hona på ca 7–8 hg i håven. Men av de riktigt stora fiskarna såg vi inget. Så framåt tretiden på natten fick tillslut bädden i stugan intas. Följande kväll blev magrare, endast mängder av småfisk. Olofs son Erik fick en på kilot och tappade en rejäl kluns som slet av tafsen efter ett par sekunder, så stor fisk fanns där bevisligen.

På lördagen var det sen dags för familjen att dra vidare över fjället (tack Olof för gästfriheten i stugan och visandet av fiskeplatserna). Trots att vi har en kille på två och en sexmånaders tjej så tältade vi en natt uppe på Stekenjokk, vid Jetnemsälven, fantastiskt vackert och vi sov hur gott som helst till bruset av forsen. Marcus och jag metade med en avbruten snökäpp utan resultat, men ibland är det resultat nog bara att få vara i en så fantastisk miljö som denna!

Hemvägen gick via en avstickare till grannlandet i väster, genom den vackra Namdalen ned till Trondheim och sen upp för Gaula, där vi pausade så Marcus fick ägna sig åt sin favoritsysselsättning (kasta sten) medan laxar i 10-kilosklassen vältrade i selet nedanför. Men dessa får vi ta och besöka noggrannare en annan gång.

/Magnus Å