|
|
||||
| 4 september 2007: Den populära Zonkern [föregående] [nästa] | ||||
|
Det var tur öringen inte bet tvärs över huvudet på flugan, för då hade den säkert fått käftarna ihoplimmade! Den några timmar unga Zonkern, med den ännu halvt härdade epoxyskallen, hänger i en skinnflik i mungipan på öringen, där den ligger i håvens garn. |
|
|||
 Öringen
är lekfärgad, ungefär halvmetern lång och
smal, smal som en besa snudd på. Konstigt. När jag synar den närmare ser jag att den har någon typ av
sjukdom eller gammal läkt skada i akterpartiet, vilket säkert är
förklaringen till att den inte är i bästa kondition. Jag överväger att
avliva den men eftersom den inte ser ut
att plågas alltför mycket av sin åkomma och inte heller ser vidare
aptitlig ut , bestämmer jag mig för att låta naturen ha sin gång. Lycka
till på färden, för det lär du sannerligen behöva, tillönskar jag den när
jag returnerar den till det stora blå.En stund senare fattar ett smolt tycke för Zonkern. Den verkar ju vara riktigt bra den nya flugan, åtminstone verkar den gå hem hos de sjuka och (omdömeslösa) unga! Men är den lika populär bland gamlingarna!? En rejäl virvel bakom flugan ett par timmar senare när jag precis ska
lyfta den för ett nytt kast, avslöjar att det
/Johan Häkkinen, 4 september 2007 |
||||
|
|
||||
|
|
|
© 2007 Lustfiskarna |
||
defintivt
var något stort som var nyfiket på Zonkern, men om det var den
riktigt feta gammelöringen står skrivet i stjärnorna. Nästa gång, när
vattnet inte är så klart som idag och det är lite mer fart i
vattnet, är den gamle inte så försiktig och misstänksam och då har
jag chansen. Vattentemperaturen 10 grader har jag dock inget att invända
emot, den kändes stekhet! Den trekvartstum korta Zonkern likaså, med sin orangea
skalle, tinselkropp och gråa kaninremsa till vinge.