Senaste Nytt 2017

 

12 mars: Craft-räkan och silvertorpeden

 

Förra helgen åkte jag, barnen och mina föräldrar på en utflykt ner till Österlen. En dignande matsäck hade vi med oss samt en kasse med ved, för självklart ska det eldas och grillas korv på en utflykt till kusten. Lika självskrivet som korvarna och eldandet är, tycker jag att fiskeprylarna är, för jag är så klart nyfiken på om där finns något som nappar i det stora blå. Själv var jag iklädd full flugfiskemundering och kände mig väldigt bekväm och till freds i den och till barnen hade jag med mig ett haspelspö och några drag.

Min 8-åriga son Isak har ännu inte fått upp intresset för fisket utan ägnar sig hellre åt stenkastning och att pilla med elden. Nåja, jag ska nog lyckas lotsa in honom på den sanna vägen här i livet vad det lider, precis som jag är god väg att lyckas med min 10-åriga dotter Ida. Hon har nämligen redan lärt sig behärska haspelspöet och även bundit några flugor och i år har vi tänkt oss att hon ska fånga sin första fisk på haspelspöet. Jodå så att.

Efter ett par timmars grillande, stenkastande och kollektivt fiskande så började såväl barnen som mina föräldrar känna sig mogna för hemfärd. Själv började jag känna mig mogen för att försöka hitta en fin öring! Som tur var så hade jag förutsett just detta potentiellt mycket besvärliga scenario, varför jag hade insisterat på att vi skulle åka med två bilar till utflykten. Jag föreslog därför raskt att jag gärna dröjer kvar en stund till och så kan vi ses hemma i stugan framåt kvällen någon gång. Så fick det bli.

Ida gick för övrigt bet med haspelspöet trots ett idogt kastande, såväl under min guidning som på egen hand. Själv var jag ofin nog att kroka en liten undermåttig öring framför näsan på henne och dom övriga utflyktsdeltagarna, vilken jag lotsade in till strandkanten för allmän beskådan, innan vi gav den friheten åter.

Barnen och mina föräldrar vände hemåt och jag traskade genast iväg längs med kusten ut på egna äventyr. Vinden hade nu ökat från att ha varit i stort sett obefintlig, till en svag SO som rullade in fina vågor mot kusten. Det kändes hur hett som helst! Därför var jag nästan lite förvånad över att det inte högg med en gång så fort jag började fiska lite mer metodiskt och hejdlöst!

Tro't eller ej, men den naiva optimismen skulle visa sig inte vara helt obefogad, för framåt sena eftermiddagen drog det plötsligt till riktigt ordentligt i andra änden av linan! Det var en riktig silvertorped som hade behagat gapa över min Craft-räka och den bjöd på en lustiger dans innan den hamnade i håven. 2,4 kg tung och 60 cm lång, F=1,11. Se den på foto och på film (välj HD).

Craft-räkan är ett helt nykomponerat mönster (se fliken Flugbindning) och den är numera lika självskriven i flugasken som ett knippe korvar på en riktig utflykt till kusten! Skitfiske!

/Johan Häkkinen, fredagen den 17 mars

 

1 januari: Nyårsöringarna!

Varken jag eller David är direkt bortskämda med någon fiskelycka vid våra tidigare nyårsfisken, vare sig när vi har fiskat på olika håll eller när vi fiskade tillsammans på nyår första gången, för två år sedan (Fiskerapporten 2015). Därför bjöd det purfärska 2017 års nyårsfiske på mycket trevlig omväxling, för vi fick minsann öring båda två!

Innan jag ens hade hunnit hoppa i vattnet, hittade David en utlekt 45:a och några minuter senare tog jag själv en blank i samma storlek. Min visade sig i ett högt hopp i närheten av flugan bara ett par sekunder innan den högg och det måste ju varit så att åsynen av flugan triggade öringen att hoppa, för annars vet jag inte riktigt vad den sysslade med. För det är ju inte någon vanlig syn med hoppande öringar mitt i vintern, även om det förstås var ovanligt milt för årstiden, med 6 grader i vattnet och ytterligare ett par grader varmare i luften. Se öringen hamna i håven här.

Jag och David slog fast att öringen bjöd på ett hopp för att demonstrera sin storslagenhet för den lilla (rosa Fluff-) märlan, för att visa för det hjälplösa hopplöst förlorade krypet att här kommer minsann stora ståtliga spänstiga jag och snart ska jag sluka dig i ett nafs! Så måste det varit, alldeles säkert, kanske.

Efter öringarna kände jag och David oss ovanligt lugna och harmoniska varför vi bestämde oss för att ta en liten paus i fisket och göra upp eld och grilla oss några korvar. Det tog en stund att få fart på elden (foto) i det blöta vädret, eftersom vi varken hade ved eller annat "fusk" med oss, men det ordnade sig till slut och därmed slapp vi käka korvarna råa! Smaskens!

Öring och grillad korv och på en och samma nyårsdag! Kan man tänka sig en bättre start på ett nytt fiskeår eller på ett år överhuvudtaget? Näppeligen! Säsongen är igång! Skitfiske!

/Johan Häkkinen, måndagen den 9 januari

 

 

--------------------------------------------------------------------------------

Tidigare års aktuella händelser hittar du under Fiskerapporten